Vaknar på morgonen, klockan är bara 12
Jag sätter fötterna på ett kallt parkettgolv
Jag har tovigt hår, jag är 14 år
Jag tycker inte om så många människor
För ingen vill mig väl och ingen fattar mig
Jag stänger in mig själv, det blir bäst så
Men där står du med fina ord
Och det krävs två, tre meningar för att jag ska tro
På att det finns hopp om när jag blir stor
Du är den som är, du är den som var
Mina ljusa år, för det var du som sa
"De-bi-ba"
Och du kan glömma bort och tänka på dig själv
För nån är ledsen, nån är dumpad, nån är arbetslös
Du har lyssnat sen dagen vi fötts
Och du är alltid ett samtal bort
Du svarar fast du inte kan, mm
Och jag babblar på, tack och förlåt
Så här står jag med fina ord
Men det krävs mer än två, tre meningar för att få dig förstå
Att du är den bästa mamma man kan få
Jag vore ingenting, jag vore inget alls
Jag vore ingenting om du inte fanns
Vart har jag hört det nånstans?
Och trots den huvudvärk det måste va'
Att ha tre verbala barn
Så vet jag om att du behöver vara behövd
Och jag kommer alltid att behöva dig
Jag kommer alltid behöva dig
Jag kommer alltid att ringa dig
Jag kommer alltid behöva dig
Jag kommer alltid behöva dig
Jag kommer alltid att ringa dig
Jag kommer alltid behöva dig
Jag kommer alltid att älska dig
