Du är klangen i plåtens sång
Molnen över Frölundas betong
Dom gråa kråkor som dröjer längs horisonten
Du är glaset vid bordets kant
Skenande öknar, sovande sand
Du blandar korten och plockar bokstäverna ur orden
Visst kan det vara sol där du nu står
Vi lämnar vinter för vår
Men klockorna ringer in dig ändå
Gå så långt du ser
Ditåt ingen vet
Följ natten dit du ska
Dom rop som ber dig dra
Från rum till rum och hamn till hamn
Lever vi ut som damm
Här är alla vägar som dansar kring dina fötter
Du är falska blixtar ur mitt bröst
Vi blågrår och säg Nancys röst
Vi lär av svalor
och han med gripen i röken
Visst är du för glad för att förstå?
Du gjort dig blind så många år
Men klockorna ringer in dig ändå
Gå så långt du ser
Ditåt ingen vet
Fökj natten dit du ska
Dom rop som ber dig dra
Gå så långt du ser
Mot din evighet
från vaggan till din grav
Den väg som har stått klar
sen du var barn
