Sara Nazaris dikt

Jag hör böneutrop i bakgrunden, andra ropar efter hjälp Den ena ber för den högre, en annan litar bara på sig själv Vi alla söker frihet men lever i ett fängelse vi själva Skapat, räknar inte våra framsteg utan endast våra misslyckade dagar Höga krav på att allt alltid ska vara bra När människan bara har, en resa att leva var Så vi tuff tuff tågade in i tuffa tider, r ökmolnig avgas vi gasas av syrebristande paniker Taktiker i att gömma vårat inre, m Ycket göms när ett leende försöker glömma sina bekymmer När ensamheten lämnar oss med våra Brister, brister vi ut, som bilbränder Vi brinner bland brandfarliga ämnen som, tickande bomber Väntande på sitt byte, v I byter karaktär när vi vänder oss till vänner Brister är våra sprickor, spricker är redan spruckna relationer Inget förtroende för vuxna när även dom närmaste lämnar När ens egen familj vill hämnas, n Är inte ens blod bevarar hemligheter Och Sveriges gator vänder en ryggen När ropen efter hjälp endast är ett pip bland miljontals röster, säg Mig, vem har man kvar när mammas mantel visas svag Och de vuxna inte är lika lyckliga som man trodde När även den käre är olycklig och den olyckliga Icke kär, när kärleken gett och dödat så många liv När alla söker frihet men ingen någonsin blir fri För den fria kan endast bli fri genom den förtrycktas ögon Flyktfåglar flyr föroreningar likt som förvirrade femtonåringar jagar Frihet. Kämpar motvind Flaxande vingar vi faller som fallskärm i jakt emot vinst Flos frestar när livet brister i andra ställen Ställer inga krav på dagen för när allt Blir bra, är vi rädd för det ska rasa, igen Och sannaingen är att det inte är enkelt och aldrig blir problemen Mindre, men inget lämnas olöst om vi inte väljer Att se hinder, vi hindrar oss själva från att må bra Bekväma i att det alltid ska finnas lite knas Så ta mig tillbaka till tiden då världen fortfarande var rättvis men Jag, växte mig tyvärr rättvist till att, ve Ta att livet inte alltid handlar om lyckliga slut utan Positiva perspektiv då även sagor endast är en författares fantasi Mamma sa, den enda gången vi uppskattar frihet är när den är Fråntagen När man sitter i en fyraväggig Cell, då även cellerna känns fängslade Den fria kan endast bli fri genom den förtryckas ögon, f Ör förens vi förlorat hörseln, kommer vi aldrig uppskatta våra öron Morfar sa, jag behöver inga tårar när döden redan knackat på min Dörr, låt mig känna doften av blommorna idag och Inte när ni vill minnas mig som ett minne från förr Endast när vi sett värre uppskattar vi gårdagen Ber för de bättre när vi lever i den bättre delen av världen Men inget lämnas olöst om det inte handlar om döden, kr Ossade hjärtan har ingen nationalitet och Hopplöshet kan man inte köpa sig fri ifrån Allt handlar om ens mentalitet men de, är lätt enklare sagt än gjort Jag hör böneutrop i bakgrunden medans männikor ropar efter hjälp, vi Alla vill bli fria men vet inte att nyckeln ut, ligger i mig själv Lever i ett fängelse vi själva byggt så om vi vill Bli fria måste vi släppa tag om sorgen vi hållt tryggt Världen är likadan var du än är så om vi vill se Förändring, då måste vi börja med oss, då måste vi börja här