Narrarna

Ni samhällets lekande narrar, ni lever av nöjen idag Ni vaknar när samhället darrar och lyssnar till stormklockans slag Ni trampar med järnskodda sulor på slavarnas stönande bröst Med stål och vinande kulor ni gett dem vila och tröst För den här, den är till narrarna Till narrarna sjunger vi denna sång Ja, den här, den är till narrarna Till narrarna och livet som var en gång Men folket av sömn ska väckas, de minns de tider som flytt Och hatet som aldrig kan släckas, det flammar och glöder på nytt Ja, dårar ni är som tänkte att stormen kan aldrig kan nå hit Med käppslag, hån och förakt de manar till slit För den här, den är till narrarna Till narrarna sjunger vi denna sång Ja, den här, den är till narrarna Till narrarna och livet som var en gång Och låt era talare tala för vinet i gyllene pokal Men snart ska hellropen eka där inifrån riksdagens sal In i byar, i städernas gränder står sinnet hos folket i brand Och världen med stater och länder, den står nu på avgrundens rand För den här, den är till narrarna Till narrarna sjunger vi denna sång Ja, den här, den är till narrarna Till narrarna och livet som var en gång För den här, den är till narrarna Till narrarna sjunger vi denna sång Ja, den här, den är till narrarna Till narrarna och livet som var en gång