Tal av Hjärter Dam

"De djävlar, som förändrat mig Ska jag för alltid hämnas Vems öde det än ämnas" Sjöng hennes vackra röst "De bugar sig för myten Och vänder kappan efter vinden Och de kysser mig på kinden Och jag spyr på deras tröst De lägger sig och vilar tryggt Och barnsligt vid mitt bröst Och när de fått sin glädje går de ut För dem får allt ett slut Deras sorger tidvis domnar Det blir vår och det blir sommar Men här vilar en förbannelse av höst Och de ler åt att och inget Och ger fan i besvären Och de skrattar åt misören För den har de sett förut Och den kärlek som jag ger Är blott en del av den jag saknar Varje morgon när jag vaknar Var sekund och var minut Har någon nånsin sagt till mig Hur kärleken ser ut? Och varför den kan lämna sådana hål? Den sticker som en nål Och förvandlar mina nerver Till stoft och sot och skärvor Och förvandlar varje amorpil till krut Och de sover gott om natten När de klarat sina läxor Själv sover jag med häxor Som ingen bjudit hit Och ingen tycks förstå det sår Som svider i mitt hjärta För deras sår av smärta Kan man badda lätt med sprit Men de djävlar som förändrat mig De dödar bit för bit Och glädjen har försvunnit liksom jag Men jag hittar den en dag Och jag är envis kan man tycka Men jag skall finna all min lycka Om så Döden ska bli den som tar mig dit!"