Den Gula Paviljongen

Alla vackra sagor börjar som ni veta Vanligtvis med det var en gång Sagan som jag nu ska tala om ska heta Blott den gula paviljong De svarta bovarnas som synas till Där Åkerlund och Daniel och Smith Oskulden ack det liten Semla är Och bovarna de sa såhär: Vill ni gå med oss in i den gula paviljongen Där guden Amor själv sedan länge sitter fången Vi slå om blott ni vill en kille kille kill En liten kärleksdrill nåja kyss till Liten Semla endast vackra sagor kände Trodde världen mest om gott Åkerlund och Smith och Daniel de rände Runt I Semlas sagoslott Snart nog de våran Selma lill förfört Finurligt menat sen hon hade hört På lockelserna här på livets älv så börja hon att sjunga själv: Vill ni gå med oss in i den gula paviljongen Där guden Amor själv sedan länge sitter fången Vi slå om blott ni vill en kille kille kill En liten kärleksdrill nåja kyss till Hon fick med stora skaror att sig följa i den gula paviljong Men du gud så dessa skaror numera sörja Att de lydde hennes sång Något så hemskt man uti paviljongen såg Det var rent av ett Dionysos tåg Men älska svor och drack på samma gång Och jämnt så sjöng man samma sång: Vill ni gå med oss in i den gula paviljongen Där guden Amor själv sedan länge sitter fången Vi slå om blott ni vill en kille kille kill En liten kärleksdrill nåja kyss till Liten Selma hon blev lagd som upp på roster Arma lätt förförda barn Och en vacker dag så gick hon uti kloster Att bli fri från världens skarn Men paviljongen ej hon blivit kvitt Ty Åkerlund och Daniel och Smith De står var aftonstund där utanför Och sjunga ständigt samma kör: Vill ni gå med oss in i den gula paviljongen Där guden Amor själv sedan länge sitter fången Vi slå om blott ni vill en kille kille kill Och vinden svarar still nåja kyss till