I Hagalund

I Hagalund (1971) Hus och ensamhet Och vägar, vindar, dagligt slit och evighet Och dyra konsumtion Och döda timmar, döda dagar utan ton Och vägar till och från Och shoppingcenter, daghemsbrist och långa lån Och tankarna som slår mig Och kanske nångång får mig Att plötsligt revoltera, bara gå ifrån Jag faller om din hals Jag faller om din kropp och drar en vals Om evighetens lön Om produktionen, dans och död och be en bön Om själens eufori Om pengars makt och samhället med mening i Och ute skiner solen Och ljuden ifrån barnen Som långsamt växer, sitter ständigt i Här dansar blåa hus Och trappuppgångar, ensambarn och kalla ljus Här dansar verklighet Här dansar du och jag på lina utan nät Här dansar också det Som band oss vid en tillvaro i ensamhet Här dansar hela skiten Här dansar Lasse liten I en värld som ej är större än han vet Här dansar tider bort Här dansar alla hus och bilar inom kort Här dansar slavarna Här dansar alla mänskor upp ur gravarna Här fanns små hus en gång Här såg jag mänskor mötas, tala, hörde sång Och när vi dansat färdigt Och alla återvänder Så ekar melodin inom oss natten lång