Trollkarlens Hatt

Säg, hur är det fatt, trollkarlens hatt Ser ut att ha mist sin fason Kaninerna svek, din konstfulla lek Publiken förlorade tron Ditt mervärdestrick gav ju bara en kick Åt herrarna bakom ridån Snart är tiden förbi för så enkel magi Som att trolla med räntor och lån Din konst var unik, den drog alltid publik Det var marknadens givna succé Förväntningen steg som en jäsande deg Varje gång du gjorde entré Snart var furstarnas makt inte längre intakt De föll för dina små knep En vink av din stav gjorde herre till slav Under lagar som ingen begrep Efter strider och bråk, kom din stora epok I din tjänst fanns en hel industri Vilka skaror du drog, bonden lämna' sin plog Nu när fången såg ut att vara fri För du kunde binda med osynligt rep Och trolla med lön och kontrakt Göra ett mynt till två, skörda utan att slå Vem kunde väl motstå din makt? Men sen blev du tillsist, imperialist När publiken blivit blasé På dåliga skämt och trött på att jämt Får betala allt högre entré Så med låda och stav, begav du dig av Runt jorden på jakt efter mer Men din vita magi var mest ficktjuveri Och de flesta har märkt vad som sker Snart förbrukad och ful Som en vagn utan hjul Som en kappa med gapande hål En halvblind och halt och förlorad gestalt På drift utan mening och mål Och din luggslitna hatt signalerar gonatt När du tvingas att göra sorti På stapplande ben från historiens scen Din roll är slut och förbi