Café Europa

Här är en man i smoking klär En sliten rock han dock salongsvant bär Och snart den faller som en striptease Ej sanningen får döljas på nåt vis Dem honom ej med kylig ironi Fast mer med djup och tårfylld sympati Så brister han i ren anständighet Hans nakenhet Av tårar skyls diskret Nåväl, jag ska mig fatta mycket kort På ett café av allra värsta sort Min ångest sövde jag en hässlig natt Med sprit och cigarett jag ensam satt Och framför mig en flicka fick jag se Så ung och söt, rätt blek och smått blasé Och läppar målade av sån excess Där i Café Europas grå tristess Där utanför i natten upp det blåst Till storm, och människor alla dörrar låst För vindens kvast som sopar gatan ren Från skräp, och minnena av sommaren Så bitterljuvt jag mig till minnes drog Så älskligt det förgångna mot mig log Där samhällsreformister hoppfullt drömt Och trä'n i Guds natur omfamnat ömt Men en politisk kris nu härjade i värden, Åh, och allting färgade Med ton av höstförfall och diskrepans Av agiterande, och tango-dans Och flickan som framför mig plötsligt stod På geton(?), sänkte blicken och upp drog Sin kjol, och rodnade med infam nobless Där i Café Europas grå tristess Åh, hjälp mig, strumpebandet lossnat har, Sätt prydligt på det nu så är du rar, Så hon och peka på sitt ena lår, Och ned för kinden trillade en tår, Jag fingra med nylon och strumpan sval, Och med ett elakt skratt jag bandet stal, Så röd och het blev kind som nyss var blek Så dödstyst i caféet, när flickan skrek: Kanalje där! Åh, se vad du gjort, en tjuv så djärv, Som feg i stort, Men månen över staden lyste på tjuvar och kanaljer denna natt Ty skamlösheten rodnade i natt, man hyllar skurk, men den som är polis föraktas till och med av sin metress, där i Café Europas grå tristess. Publik, hör upp det var min vittnesbörd, Jag hoppas ni till tårar blivit rörd. Och ni i vita handskar av glassé, Ni illa grinar vid ert ljumma te. Men flickan, ja hon flydde stans finess, Hon rodnar lantligt nu bland kor och gäss, På landet, en idyll, en ankdamm lik, Långt bort från strumpeband och politik. I stan hörs agitatorns gälla röst, Med yvigt hår han står i blåsig höst, Och tango dansar man på Royarbar, I dämpat ljus, man dansar par om par. Men ensamvarg som irrar med sin blick, En jagad männska som ej värme fick Han drömmer lojt om en perfid karens Där i Café Europas grå tristess.