Tragedi I Kanslihuset

I rummets kvava dunkel lyser svagt cigarrens glöd. Den fete mumlar när han torkat svetten ur sin panna; "I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd." "Jag minns min barndom när i veckor jag var utan bröd, Och grät när mor berättade om öknen full av manna." I rummets kvava dunkel lyser svagt cigarrens glöd. "På 30-talet var jag agitator, ung och röd. Och striderna var hårda då, och flickorna var granna. I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd." "Jag tycker vi ska visa vördnad för vårt överflöd." Han tystnar rörd, och drar ett tankfullt bloss på sin Havanna. I rummets kvava dunkel lyser svagt cigarrens glöd. Han ropar upprörd nu: "Jag vet att vi har folkets stöd! Tack vare oss, har överflödet kommit för att stanna! I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd." Det går liksom en skälvning genom kroppen, han är död. Han dog av hjärtinfarkt, hör änglar sjunger Hosianna. I rummets kvava dunkel lyser svagt cigarrens glöd. I Sverige råder nuförtiden inte någon nöd.