Du mörka, du kalla, du snöklädda land
Som ligger så tyst under is
Så långt ifrån Sangria och solvarm sand
är det ändå alltid du
Som är bäst på nåt vis
För när vårsolen värmer
Varje stock och varje sten
Och vi springer över ängarna med bara ben
Nej, då finns det inget bättre
Land på vår jord
än det Svea som vilar
Så tryggt upp i Nord
Vi kämpar mot midvinterns hårda köld
Den prövar vårt tålamod hårt
Men minnet av majstången när som det är skönt
Mot iskristallens anfall som plågar oss svårt
När sommarsolen värmer
Varje vik och varje sjö
Och det doftar utav fläder och nyslaget hö
Nej, då finns det inget skönare
Land på vår jord
än det Svea som vilar
Så tryggt upp i Nord
Svårmodet visas så mörkt och så fult,
Vaknar när skogen lyser röd och gul
Vi sjunger den dämpat i samförstand
Vid grinden väntar vintern på ännu en rond
Men slutligen och sist
Knoppas ändå videkvist
Vi glömmer ganska snart allt mörkt och trist
Nej, då finns det inget bättre
Land på vår jord
än det Svea som ligger
På riktigt i Nord
La-la-la...
