Klockorna

Hit når sällan ljudet av klockorna Från kyrkan borta i mörkret Uppe på kullen där de döda sover När jag var ung hörde jag dem slå Varje söndag som aldrig släpade sig fram Som söndagarna kan göra nu Som körde framåt lite grann och sen fick stå Tom och jag drog längs vägarna genom skogarna Vi var vänner utan tvång, utan kval Han hade sitt hemma hos sig, jag hade mitt Vi ville bara ut från allt ett tag Livet är en labyrint man får leta sig fram igenom Där är en guldtråd, där en smaragd Där lite guld, diamanter Tom var en diamant, vet inte var han är idag Vänner som unga, sen börjar livet lösas upp I sina konturer och kanter Det står en man uppe på kullen Han har inget annat för sig än att blåsa ut tiden Ur sitt gyllene horn Nere i stan, ut på gatorna talar man ett annat språk nu Som om vi aldrig funnits Aldrig gått hemåt i gryningen över Skurubron Tom och jag drog längs vägarna På jakt efter sommargästernas flickor Gräsmattorna, badhusen, hundarna, vikarna Baggensfjärdens solglitterfickor Livet är en labyrint man får leta sig fram igenom Där är en guldtråd, där en smaragd Där lite guld, lite diamanter Tom var en diamant, vet inte var han är idag Vänner som unga, sen börjar livet lösas upp I sina konturer och kanter Jag förlorade ett slag igår, en skitsak egentligen Men det har förgiftat luften här som ett aldrig helt läkande sår En ensam man förmår inte mycket emot makten och eliten Vill de bryta mot lagen så gör de det De har sin egen rätt, sin egen lag Hit når sällan klockorna från kyrkan borta i mörkret Uppe på kullen där de döda sover När jag var ung hörde jag dem slå