Kom en till i år då oron stillnat av
Någonstans emellan födelse och grav
Brukar människan bli mindre attraktiv
Vilket ändrar på hans liv
För aldrig nånsin blir det riktigt som man vill
Någon måste bort när någon kommer till
Så försvinner all den fröjd som livet gav
Innan man vet ordet av
Och den som man gav sitt liv försvann också
Kvar är några dumma kort å titta på
Borta är de varma läpparna när man kysst
Och i kåken är det tyst
Enda trösten i bedrövelsen är att
Hon fick inte med sig våran gamla katt
Den ska säkerligen inte lämna mig
För djur är trogna utav sig
Nä misse sinnelag är inte som min frus
För katten håller sig till ett och samma hus
Samma husse vill dom alltid också ha
För de tycker han är bra
Ja gudskelov man har sitt roliga humör
Samt en gammal katt som man får sjunga för
Så går livet ändå lite grann i dur
Tycker misse eller hur?
