Små och stora tankar

Små o stora tankar Kan väl samsas med varann Samexistera utan att exkludera Och var för sig till och med vara sann Som när stor fysik och kvantfysik Kolliderar i gemensam musik Men de kan likväl slå an en sträng En måste tjäna någon sa Nån trubadur kallad Dylan Men om en lagt alla gudaväsen Och vidskepligheter på hyllan Vad tjänar det då till att tro I dom små utrymmen där gudar kan bo Bland kvarkare, kleptoner I ett partikulärt vansinnes-zoo Det gäller att vara ödmjuk Så jag säger för all del Visst det kan väl vara så Att jag har rätt o samtidigt har fel Sånt en tänker på Instängd i sin vrå Så litet och så stort med väggar grå Den som funnit sanningen i nåt som andra skrivet Gör sig lätt irrelevant med ett intryck så efterblivet För hoppas du på mer Än att ha aningen mindre fel Blir kaninhålet en enkel resa ner Konspiratoriska teoretiker Med konstiperade argumentationsegenheter Vill så gärna insistera Att dom på nåt sätt kan konkurrera I ett påhittat kunskapsgap Att fylla med pseudovetenskap Direkt från hjärnreservens bottenskrap Det gäller att vara ödmjuk Så jag säger för all del Det är teoretiskt möjligt Att du har rätt och alla andra fel Tål knappt att tänkas på Ens anonymt i en vadderad vrå Universum är knepigt nog ändå Att pröva andras tålamod Med egna hjärtefrågor Slår det plötsligt slint med flint Och nån blir eld och lågor Genomlida politiskt tal Likt förbannat stå vid urnan i en lokal Av rädslan att fel ödla vinner val Behöver inte va ett nöt För att uppskatta cirkeltänkets komik Men skratten ekar falskt och dör När ena poängen är den andra lik Får jobba på mitt renome' Spalta långsökta referenser vilt i mitt CV Och hoppas ingen genomskådar det Det gäller att vara ödmjuk Så jag säger för all del Det är hypotetiskt möjligt att Jag har rätt och alla andra fel Sånt en tänker på Fängslad i sin vrå En hjärncell med galler ack så grå Att tala om sig själv i tredjeperson Är ett ovärdigt oskick endast charader Och ingenting som står att finna I Lillkristers strida ordkavalkader Där varje konklusion Är början till sin egen negation Ett språkligt hån En levande död oxymoron Ett utdraget epos, tendensiöst Till yttermeravisso aningen pretentiöst Mest en samling kliche-metaforer Vars mening ofta visar sig va innehållslöst Men tomma tunnor skramlar mest Och om du blivit vid din lyssnar-läst Så väntar dig ännu tålamodstest: Små och stora tankar Här får allting plats Men finns någon belöning gömd I vårt sinnespalats Som kan rättfärdiga all den tid Jag just har stulit från ditt erbarmliga liv Eller väntar samma besvikelse Som från andra menlösa tidsfördriv Vi sjunger på refrängen Sista versen är förbi Den har upprepats gång på gång Först som parodi och sen tragedi För att avslutas akut När alla nödrim tagit slut