Ensam

Där kärleken växte Och fanns så det räckte Ett liv och lite till Du var min och jag var din Jag är tvungen att blunda Stanna tiden och undra Om jag kunde älskat mer Livet ger vad livet ger Orden fastnar på tungan Orden blir alltför tunga Som en fågel som kan flyga Men som slutat att sjunga Du vill ha nåt slags besked Jag kan ge dig allt men inte det Ensam, ensam Jag saknar att va ensam Med dig Ensam, ensam Jag saknar att va ensam Med dig Om jag så slet ut mitt hjärta Och vi dela allt detta Det är mer än vad man tål Även om man delar det på två Så tunn är vår hinna Att allt verkar som innan Vår kärlek den står pall Vår kärlek klarar allt Det spegeln inte ser Jag gråter när jag ler Jag håller modet uppe Glad som en sprattelgubbe När blir det försent När blir det försent Ensam, ensam Jag saknar att va ensam Med dig Ensam, ensam Jag saknar att va ensam Med dig Med dig Med dig Med dig Med dig Ensam, ensam Jag saknar att va ensam Med dig