Violer till mor

Sakta gå de två i solen, smekta utav vårens vind. Flickan drar sin mor i kjolen. Modern, hon är blind. Men hon följer tyst den lilla, som berättar allt hon ser. Så med ens står flickan stilla, ropar glad och ler. Lilla mor, violerna växa redan här. Och de är så vackra där de står, Med sina blåa färg, som från himlen lånad är. Lilla mor, hon ler när hon förstår att vi fått vår. Mor, om du vill vänta här en stund på mej, skall jag gå och hämta en bukett till dej. Lilla mor nu varsamt tar blommorna hon får, kysser sedan ömt sin flicka, som gav bud om vår. Mitt i solens varma skimmer med en glädjetår på kind, modern våren nu förnimmer, trots att hon är blind. Stilla står hon där och tänker på allt vackert som vi får, som på nytt oss livet skänker varje solig vår. Lilla mor, violerna växa redan här. Och de är så vackra där de står, Med sina blåa färg, som från himlen lånad är. Lilla mor, hon ler när hon förstår att vi fått vår. Mor, om du vill vänta här en stund på mej, skall jag gå och hämta en bukett till dej. Lilla mor nu varsamt tar blommorna hon får, kysser sedan ömt sin flicka, som gav bud om vår.