Gubben Noach, gubben Noach var en hedersman
När han gick ur arken plantera' han på marken
Mycket vin, ja, mycket vin, ja, detta hjorde han
Och han rodde
Noach rodde, Noach rodde ur sin gamla ark
Köpte sig buteljer sådana man sölejer
För att dricka, för att dricka på vår nya park
Han visste
Han väl visste, han väl visste att en mänska var
Torstig av naturen som de andra djuren
Därför han ock, därför han ock vin planterat
Har åt lilla
(pom pom, etc.)
Gumman Noach, gumman Noach var en hedersfru
Hon gav man sin dricka; fick jag sådan flicka
Gifte jag mig, gifte jag mig, just på stunden nu
(nå nå, etc.)
Aldrig sad' hon, aldrig sad' hon, "Kära far, nå, nå"
"Sätt ifrån dig kruset!" Nej, det ena ruset
På det andra, på det andra lät hon gubben få
Gubben Noach, gubben Noach brukte egna hår
Pipskägg, hakan trinder, rösenröda kinder
Drack i botten, drack i botten. Hurra och gutår!
Det var lustigt
Då var lustigt, då var lustigt på vår gröna jord
Man fick väl till bästa ingen torstig nästa
Satt och blängde, satt och blängde vid ett dukat bord
Nej inga
Inga skålar gjorde besvär
Då var den läran, "Haden äran"
Nej, i botten drack man ur så här
Nej, i botten drack man ur så här
