Det här är sista brevet som du får
För min hand är gammal och full av sorg
Jag vill berätta om ett barn
Allt för dig om att va soldat
På en tågperrong i Trelleborg
Väntar unga män i uniform
De spelade och alla sjöng
För dem en lek, för dem en dröm
Mot Norge skulle resan gå
Med tyska pojkar på ett blågult tåg
Och jag minns en pojke, en soldat
Jag minns så väl det ord han sa
Han hoppades få komma hem
Kanske redan nu till sommaren
(A-a-aaa)
Jag tror inte han förstår
(A-a-aaa)
Han kommer aldrig där ifrån
Nu var året redan 43
Och kriget var ej längre lek
Samma pojkar hämtades
För att sedan skickas mot Sovjet
Ingen spelade och ingen sjöng
Alla hoppades de vakna från en dröm
(A-a-aaa)
Jag tror han börjar att förstå
(A-a-aaa)
Han kommer aldrig där ifrån
Det var tyst på tåget där vi gick
Det var sorg uti den pojkens blick
Han vände sig mot mig och sa
"Hellre död än Stalingrad"
Jag förstod han ville hoppa av
Men våga ej på grund av tågets fart
Men jag hörde pojkens bön om hjälp
Så jag sakta in invid ett fält
Han slängde genast bort sitt vapen
Och hoppa av i den låga farten
Sprang iväg i månens sken
Sen såg jag honom aldrig mer, aldrig mer
Och jag tänker på den pojken än
Hur det gick och vad som hände sen
Det här är ett brev om vad jag såg
Ett minne från ett långsamt tåg
