Som en slöja rispande mot kinden lättar en dunkelmättad tid.
Det som andas har skurit bort en
Vanmakt och virvlat mot obestämda liv.
Väntan på ödets spådda bud må leda oss gränslöst.
Flykten som tiden har förbytt må få oss att slumra klart.
Det som gåtfullt väntar vid din bröstkorg minner om oskuldhetens lund.
Som ett påbud vid ögonlockets
Knivsudd speglas ett skuggspel av ditt liv.
Jag minns när himlen svalde orden. Då alla dagsländor ryttlade i takt.
Det föll en tistel mot min panna och något starkt tog min hand.
