Utan sömn i evig tid, under iskall vintermåne
Utan värme i denna kropp jag bär
Mitt väsen vittrar sönder
i jakt på levande kött
Jag förnimmer en bättre tid
som fanns före alltig dött
En tid då skogen vacker var,
natur och man i harmoni
Men vi äro evigt dömda till
existens, från lycka och syfte fri
Evigt levande, evigt död
