Genom Tid Och Rum

Genom tid och rum (Sentinela) (Milton Nascimento/Fernando Brant Publ: Nascimento/Tres Pontas Sv text: Lisa Nilsson) Vakar ensam med mitt tända ljus Här vid din kropp Ett liv som snart brinner ut I denna stund passerar allt som hänt Men minnet kommer aldrig att dö Sorgeskepnad går ur skuggan fram Visar en smärta djupare än trädets rot Han bär en bön i hjärtat Som är stark och klar Den är en blomma till dig Långt, långt borta hörs hans djupa röst Den vill berätta för mig: \"Nu måste du skrika av all din kraft, min vän Och andas djupt Din stund har inte kommit än Och en dag ska ni två förenas igen Men den väg du ska gå Leder fram, leder inte bort\" \"Det du behöver är att få älska igen Så tro mitt ord Vår värld kommer bara att buga sig När den kärlek som redan fötts i din kropp Söker frihet och vill Till den man du just har mött\" Vakar ensam vid din tomma kropp Älskade liv som alltför snart har brunnit ut I denna stund passerar allt som hänt Men minnet kommer aldrig att dö Långt, lång borta hörs hans djupa röst Går genom tid, genom rum Om igen passerar allt Men minnet kommer aldrig att dö.