Den Standiga Resan

När jag tänker på den ständiga resan Genom livet När det alltid känns som höst Då vänder sig vinden sakta mot norr Och blommorna dör Det faller regn i mina drömmar Jag måste resa igen Och leta efter tröst Jag måste leta igen Efter ömhetens röst Jag måste resa igen Till nästa höst Den ständiga resan Till nästa höst När jag vandrar på den steniga vägen Genom livet När det känns som jag bar på en sorg Då gömmer sig solen sakta i moln Och ordet är adjö Snart faller snö i mina drömmar Jag måste resa igen Och leta efter tröst Jag måste leta igen Efter ömhetens röst Jag måste resa igen Till nästa höst Den ständiga resan Till nästa höst Åh, den ständiga resan Till nästa höst