Blott en dag ett ögonblick i sänder
Vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta,
Så av möda som behag.
För var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
Han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
Om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft och vara",
Detta löfte gav han mig.
Blott vid dina löften, Herre kär,
Ej min tro och ej den tröst förspilla
Som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
Taga ur din trogna fadershand
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
Tills jag nått det goda land.
