Det här är en sån, en blomma
Det här är en hälsning till de fromma
De som inte jagar guldet och äran
De som ser lyckan i det de har nära
De som kan leva en dag i sänder
Utan oljade tungor och blodiga händer
De som inte alltid letar efter spänningen i natten
De som kan leva på luft och vatten
Det här är en fanfar för dem som verkligen har nånting kvar
Det här är en sång, en blomma
Till dem som inte är så tomma
De som aldrig patrullerar gamla stan
Eller snortar i sig drömmar runt Karlaplan
De som inte alltid sneglar över dem som har mera
De som sätter barn till världen och får dem att fungera
De som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert
Det här är en fanfar för dem som verkligen har nånting kvar
Det här är en sång, en blomma
Det här är en hälsning till de fromma
De som kan bygga och bygga och bygga
Och resa sig med solen och känna sig trygga
Som inte schackrar och dealar i en blåfrusen ström
Där varje handslag är ett vapen och varje andetag en lögn
Som inte vill vara en av ringarna på vattnet
Som kan leva under ytan och tycka det är vackert
Det här är en fanfar för dem som verkligen har nånting kvar
Det här är en fanfar för dem som verkligen har nånting kvar
Det här är en fanfar för dem som verkligen har nånting kvar
