Världens mitt (Live i Göteborg 6 november 2008)

Kvinnorna dom pratar om väninnor som dom har Dom skyndar nerför gatan och lämnar skrattet kvar Sylvestersolen flämtar kall och tung och gul Sommarminnen falnar Sakta kränger detta hjul Hunden står och skäller Han är lämnad för en stund Världen är förändrad men den är fortfarande rund Möt mej på perrongen vid stationen klockan fem Ring mej när du kommer hem Jag visste att jag skulle måla in mej i ett hörn Man styr sej fram med mått och list Man svävar som en örn över stad och sjö och land Man styr nån annan kör Med den högra handen härskar man men det är vad den vänstra gör som man aldrig har nån koll på och nu står jag där jag står Jag har allting jag har ingenting Vägs ände efter alla år Kvinnorna dom skrattar och skyndar snabbt förbi Möt mej om du kan och är fri Det ringde på min dörr igår Där stod ett spöke ifrån förr Han sa: Hjälp mej nu, jag sjunker! så jag öppnade min dörr En vän är den som vet allt om dej men ändå tycker om dej Jag sa Gå hem till fru och barn igen Han såg i golvet och sa: Nej Tyngdlöshet och primitiva som gyros i en ström fastnar vi vid nån som i en vaken sömn, en dröm Jesu ord dom ekar ner i den trapp där han försvann Möt mej, låt mej bli din man Köttet vill ha sitt Det finns en hunger i vår hud Den mättas av en smekning av en famn, eller av Gud Jag är hungrig här på torget men det är inte som du tror att jag är bränd eller förbittrad Det där är bara ord Att älska är det enklaste och inget är så svårt Vi lättar ifrån jorden och sen faller vi så hårt En gammal man på bänken där han fingrar på sin ring Han säger: den som inte finner kärlek finner ingenting Jag har rusat genom hägring byggt in mej i ett fort Det finns ett liv i livet som jag har glömt bort Möt mej på perrongen Nästa steg är ditt Möt mej där i världens mitt