Strändernas svall

Hon slänger nycklarna på dej Som om hon tagit Livets Mening som Gisslan Du hör stegen nerför trapporna försvinna Du har gjort det igen Du drog själv i repet Ändå hörde du aldrig varningsvisslan Du kan inte leva med en kvinna min vän När ska du äntligen lära dej det? Nu sitter du där på golvet i hallen Och skrattar åt hela ide'n Hon har ben nog att gå sin väg på Hon har ben nog att hålla dej kvar i sej Är hon för snabb För stark för dej? Du pendlar mellan pojke och man Ibland tar du, ibland blir du tagen När lejonen älskar så gör dom det Med tänder och klor Hennes ömhet är en blick och ett leende Nån gång under midsommardagen Du kan inte leva med den här kvinnan Aldrig! Vad är det du försöker dej på? Hon är fri som ett krig och hon förlorar Aldrig Vad i helvete finns mer att förstå? Soffan omkullvält och trosorna hänger I kaktusen sen igår Och din tunga är alldeles blå Sen han tog över vårdnaden av barnen Har det setat gamar i träden Omkring där han bor Kvinnor En gammal skolfröken skrev Långa brev till dottern Nu skulle hon väl komma på driven Och börja med hor Kvinnor En kvinna vet alltid allt om en man En man kan aldrig förstå Hur det är att va kvinna Ge dej in i ett sanningsspel med en kvinna Och du vet en sak Du kan aldrig vinna Kvinnor Kvinnor Kvinnor Kvinnor Frihet utan substans Självständighet utan täckning Allting kostar, du måste betala Men hon vill inte betala Hon vill ha allt ändå, utan insata Är du man nog att vara man Bland kvinnor,kvinnor,kvinnor,kvinnor Kvinnor,kvinnor,kvinnor,kvinnor,kvinnor Hon kommer tillbaka, hon säjer: Ursäkta Men jag tror jag glömde mina trosor Men hon får inte loss dom Hon sticker sej och blöder och du Är där med ditt plåster Sen säjer du: Vänta Och går ner och köper henne en famn Rosor Och du vill ha henne igen Och du får henne igen Du är kung untan någon makt alls Ditt hem är i uppror, men du är förlorad I en smäktande gungande vals Du ser inte gamen som sitter på räcket Och kröker sin skalliga hals Och sirenerna tjuter och fröknarna svär Och du vet inte längre vart nånting bär Telefonerna ringer, terapeutrna där Säjer: När ska du fatta nånting Säj oss när? Det är skott överallt från tusen gevär Det är din egen arme', din krigiska här Men det enda du hör Är strändernas svall Sen hör du dej själv, du säjer nånting Gift dej med mej, min vän Hon skrattar och säjer: Nu igen?