Den Sista Sången

Släck dina stjärnors sken, du höga urskogsnatt Och mörkna, unga ljung, inunder gråa granar God natt, mitt vandrarliv, var tyst mitt galna skratt Och flygen bort min ungdoms svarta svanar God natt, du höga hem, farväl mitt barndomsland Ditt dunkel går i rött som blod blir morgonljuset Min själ är sjuk och tom, min själ är ond och led Nu låt mig sova tungt på daggbegjutna gruset Lång var min längtans kväll, min själ var evig eld Som brann likt döda träd i junivindar varma Sjung, skog, din svala sång, tills drömmaren är död Och kring hans hårda bädd låt morgonstormen larma