Vem täpper till din trut och vem tejpar för dina ögon?
Vem håller dig i schack dag och natt året om?
Vem får dig till att gå med krokig rygg och böjd nacke mitt i sommarn?
Vem kan klara nånting sånt?
Vem har fått dig till att tro på nånting som du inte tror på?
Vem har fått dig in i fållan och vem håller dig kvar där?
Vem har fått dig till att tro att ditt liv inte är värt ett vitten?
Vem kan klara nånting sånt?
Är det tiden
Eller skräcken
För din framtid
Eller åldern
Eller förnuftet
Eller sorgen
Eller är det du själv?
Vem säger att det du kan och vill, det är bara dyra drömmar?
Vem säger att du ska veta din plats och sköta ditt?
Vem säger att det du tycker och tänker, det är inget att ha?
Är det du själv?
Jag har sett hur sveket slagit rot
Sett dess snara om var fot
Jag har sett revolter falla och försvinna
Under svekets svarta sot
Nu väntar jag på vind igen
Därför står jag vid din grind igen
Säg, får jag komma in, min vän?
Eller är allt redan borta och förgjort?
Jag har sett hur sveket slagit rot
Sett dess snara om var fot
Jag har sett revolter falla och försvinna
Under svekets svarta sot
Nu väntar jag på vind igen
Därför står jag vid din grind igen
Säg, får jag komma in, min vän?
Eller är allt redan borta och förgjort?
